Så var den snart slut … tyvärr. Den är en del av sommaren men kan existera under vilken annan årstid som helst. Jag menar givetvis semestern där min del nu är inne på sista veckan. Jag saknar den redan då jag vet att den är dödsdömd. Hur gärna jag vill att min semester ska leva länge så är slutet nära och exakt. Det märkliga är att jag kanske kommer tillbaka till en annan arbetsplats än den jag lämnade för semester. En arbetsplats med stora förändringar i ”styret” och det känns lite osäker och främmande.

Att jobba i en kommun och bo i Nordanstig är något som också känns konstigt. I Sundsvall förändras mycket men här i Nordanstig ska det fortsätta som tidigare. Ska det skäras ska det fortsätta som tidigare o.s.v. Det mesta i Nordanstig minskar och några saker försvinner. Vi blir allt färre i kommunen och jag får fundera länge för att komma på några saker som ökar i Nordanstig …. kommer på fyra saker:

* Utflyttningen
* Genomsnittsåldern
* VA-avgiften
* Min egen vikt

Det känns inte så där framtidsinriktat. Bor jag kvar här kommer jag vara en av få i en befolkning där de flesta är pensionärer och alla försöker få ihop till VA-avgiften … dessutom är jag väl ännu tyngre. Men byarna kämpar och faktiskt så hade både Ilsbo och Gnarp ökat med några personer i sista befolkningsrapporten men i stort ger Nordanstig, (styret), allt fler den sista knuffen för att ta beslutet om att  försvinna härifrån.

Men ändå … Harmånger och Jättendal jobbar allt mer som Gnarp en gång gjorde då allt fler inser att ska de få något gjort och utveckling så måste de göra det själva och så gör de nu. Så kanske kan man säga att ”det personliga jävlaranammat” växer … hoppas det nu kan smyga sig in i politiken så en välbehövlig rensning sker där.